kolonikoll

Äntligen sattes vattnet på i hagen. Jag var på plats 7.15 och började genast fejja. Huset fick dessutom en välbehövlig fasadtvätt. Vitt hus i sotig stad är ingen hit, men nu skiner fasaden i solen.

Potatisland kan se olika ut. Vårt ordinarie ser ut som en krater sedan Pelle gått loss med spaden i det. Nu finns det inte mer. Därför får årets potatisodling ske i hinkar. Hoppas amadine trivs i dem.

Jag har aldrig lyckats särskilt bra med att driva upp egna plantor. De torkar ut, blir inte omplanterade eller utplanterade. Varje sommar tänker jag att det var den sista våren jag skulle försöka. Men så går det ett år och så impulshandlar man något när man står där i trädgårdsbutiken och längtar efter att få odla, trots att snön ligger kvar på backen.

Helgens svaghet heter torvbriketter och vit rudbeckia. Nu på en fönsterbräda i min närhet.

I helgen gjorde jag en insats med hönsgödslet i rabatterna. Veckan innan pudrade jag på med benmjöl som gynnar lökarnas tillväxt. Än så länge är det bara snödropparna som blommar, men tulpannäbbarna har redan tittat upp ordentligt. Vi är mycket förväntansfulla inför jättealliumens blommning. Vi satte fem lökar förra hösten men bara tre blev blommor, kanske tar de sig bättre i år.

Lördagen den 4 april var det plötsligt vår, och grilloset steg upp från åtminstone två lotter på koloniområdet.