kolonikoll

När vi fick vår lott gömde vi den gamla husgrunden och förstukvisten genom att gräva ner allt under gräsmattan. Idag kom bakslaget. Stödmurarna som vi ska bygga korsar precis de ställen där betongklumparna ligger. Det var bara att gräva upp dem och flytta bort så gott det gick. Bra träning om inte annat...





Diket ska fyllas med grus och sedan ska vi mura en liten stödmur av lekablock där.

Än så länge har vi inte sett till några tvestjärtar, så än så länge ser både dahlior och änglatrumpeter anständiga ut.
Penningabladet har gått i blom, och den enkla dahlian nedan är den som vi fått från Tommys jobbkompis Thorsten. Det intressant att han lyckades pricka in att våra dahlior går i olika röda toner.

Idag när jag kom ner på lotten hade vår Strävdeutsia slagit ut. Visst finns det en tendens till att man som kolonist vill ha speciella växter, sådana som ingen granne har, och den här busken är vår "uniqe selling point".

Ok, bilden har legat i Tommys telefon ett tag, men den 25 juni var det potatispremiär. I år har de odlats i hinkar, men en liten miss var att vi av snålhet inte tog hål i botten på de nya kärlen. Det gjorde att de blev överfulla av vatten under midsommarens regnande. Skulle potatis gilla vatten skulle den ha simhud mellan tårna... hmm, nej just ja... potatisen har ögon. Inte tår.

Först nio timmars sömn, sedan vakna och inse att trädgården är nyduschad. Bra start på dagen.