kolonikoll

Tv-serien Engelska trädgårdar är en nådig inspiration så här under lågsäsong. Ikväll plöjde vi två avsnitt och fick idéer till flera växtval. Här ovan finns det nästan svarta gräset Ormskägg, Ophiopogon planiscapus. Det skulle kunna bli perfekt som låg kantväxt tillsammans med limefärgad daggkåpa.

Ormskägget skulle kunna funka bra ihop med vit blodnäva som bildar fina små kuddar.

Riddarsporrar är ju också väldans fint. Kanske något för oss?

Ja, de här stolarna blev ju inte renoverade i somras. Snarare blev de rostigare och mer murkna när de fick stå bakom förrådet. Igår fick jag snilleblixten att det ju under VINTERN man borde fixa till dem, eftersom jag inte kommer ha tid under sommaren. Nu gäller det bara att övertyga bostadsrättsföreningen att jag ska få disponera någon källarlokal för projektet.

Utan snö blir det onekligen lite mer dunkelt. Ljusslingan sprider i alla fall lite ljus och förhoppningsvis även lite glädje till alla flanörer.

Julen började med grönska, 6 grader varmt och adventspynt.

... och krokusarna har börjat komma upp. Seså! Sov!

Tullhagen, som är namnet på vår del av koloiföreningen borde få en guldstjärna. Den 12 november drog vi ihop ett gäng grannar för att täcka vår toa/sop-tomt med presseningar. Eva hade laddat med kaffe och pepparkakor!

Den 30 oktober började vintertiden. Man ställer TILLBAKA klockan (och Änglatrumpeterna).

Steg för steg skapar vi nya odlingsytor och försöker få området runt omkring rabatterna att bli snyggt och funktionellt. Nedanför altanen har vi smalnat av landet och gjort ett gångstråk närmast altanen täckt med prydnadsbark.

Lycka är riktiga arbetskläder, som snygga och bra stövlar!

Den 15 oktober tog vi stortag i vårt land vid Strävdeutsian. Lökarna ville liksom aldrig trivas där i år. Förklaringen var förmodligen den leriga jorden och dåliga dräneringen. Vi grävde upp allt och satte ännu fler lökar. Alliumen hade förökat sig fint, vi kompletterade med tidiga krokus och satte ner 30 nya vita tulpaner.

När blommorna börjar vissna får man pryda trädgården med annat. Biggans fallfrukt fick pryda pinnar i våra krukor.

Vår granne Karin har byggt hus i år. Elen lånade hon av oss. Som ersättning fick vi en stor flaska årgångsbubbel. Hurra!

De uppstammade Änglatrumpeterna har så mycket blommor att vi måste staga upp dem. Härligt. Dahlian har verkligen också växt till sig. Nästa år ska den få ett rymligare planteringsställe.

Den 25 september var det dags att skörda ringblommor, tomater, rödbetor, broccoli och grönkål.

Jag fick ju ett språkstipendium i Engelska förlagt till London. Brittiska trädgårdar är ju kända för sin prakt och jag tog tillfället att besöka Kew Gardens utanför stan. Jag hann bara se en båkdel eftersom det kom ett regn men jag hittade flera spännande växter och arrangemang.

White Baneberr, Actaea Alba. Häftiga bär som vore kul att ha på sin täppa.

Geranium renardii, är snygga nävor som bildar fina tuvor.

Det fanns en shop som var liten men fint arrangerad.

Inne i stan satsade ett köpcentrum på lodräta odlingar med alunrot, funkia, gräs, ormbunkar och rosenpilster.

Pelle fick besök från Finland, och vi fick besök av dem och en wienerkrans. Ett av de mest fotodokumenterade besöken, minst sagt.

Det gick förvånansvärt snabbt att dra upp grönsaker i våra nya land. Tomater, kryddor, grönkål, broccoli och mangold. 28 augusti är bilden tagen.

Den 17 augusti kröp vi upp på altanen och njöt av sensommarkvällen i lyktornas sken.

Med sig hade dom denna ståtliga krysantemum. 14 augusti.

En gudson och en hund i full aktion den 9 augusti.

Vår vita ros vill inte ha det vått om blommorna. Då får man ta fram paraplyet.

Att ha det glatt i det gröna kan betyda så många saker. Detta är ett fynd bakom vår stuga.

Den första augusti, dagen efter prepridefesten undrade mamma hur det såg ut i vår trädgård. De här bilderna skickade jag henne.

Krassen växer sig generös och frodig. Dahlian trivs där den står i solen.