kolonikoll

Som om våra fem änglatrumpeter inte vore nog. Jag kunde inte hålla mig från att försöka göra tre plantor till. Visionen är att forma dessa till små träd, ca 1,5 meter höga. De andra trumpeterna är mer förgrenade genom att jag beskurit dem. Med de här tre nya plantorna ska jag försöka skapa raka stammar med avslutande blomsterrika kronor. Om två år vet jag om jag lyckats... kanske.

Först hade vi tänkt samla ihop till en staketmålarfest, men det lite spontan singelmålning istället. Dessutom fick en decimeter av varje staketpinne försvinna nedtill för att de inte ska vara för nära marken och ruttna.

Jag är inte skrockfull, men på våren har jag en sak som jag vidhåller. Den första fjärilen spår hur sommaren ska bli.

Är den första fjärilen jag ser vit, så blir det en lugn sommar. Är den röd blir det en kärleksfull årstid. Är den svart händer något sorgligt. I söndags såg jag en citronfjäril, vilket betyder att sommaren blir glad.

Sommartiden snodde visserligen en timme, men jag var nere i solgasset strax efter 10.00. Första riktiga vårdagen, hurra. Tommy var tvungen att jobba men jag beklagade inte att jag fick pyssla i ensamhet, det är rätt skönt.
Tog en första ogräsrensning, det går fort att få oönskade saker i rabatterna. Delade på en planta humle som växt i en kruka. En del av den fick flytta till staketet bakom huset, och de tre resterande rotklumparna satte jag i krukor för framtida plantering någonstans där de platsar.

Den första primören i trädgården kommer helt klart bli rabarbern. Snart i en paj nära dig!

Det har gått si och så med min styrketräning, men i lördags på väg hem från lotten fick jag så det räckte.
Hittade fyra betongkrukor på Bolagret, impulsköp ja visst, men det var precis vad vi behövde (intalar jag mig).
Dessutom är de stora kolosserna rätt svårstulna. Dryga 40 kg uppskattade Tommy att de vägde. Jag säger inte emot. Två får vara i trädgården, och två ska få härbärgera växter på balkongen.

Under min långsamma hemfärd med den skrymmande pirran log jag för mig själv och tänkte att det var paybacktime för alla gånger jag blivit sinkad av slowmotiongående föräldrar med enorma barnvagnar.

Lördag den 29 mars var det dag att väcka änglatrumpeterna som vilat i duklet i stugan. Jag klippte ned dem och så fick de ljummet vatten, en plats framför fönstret och en liten skopa gödsel. Varje gång man kommer in i stugan känns det som att komma in i ett hönshus, i alla fall av lukten att döma. Vi har hakat av luckorna för att trumpeterna ska få mer ljus, hoppas att stanken skrämmer eventuella inbrottstjuvar. Nåja, det finns inte något särskilt att ta i stugan, men jag skulle gärna slippa ovälkomna besök, om det går.

Min stora önskan är ju att tukta några av änglatrumpeterna så de blir som träd, men jag borde ha tänkt på det innan jag beskar dem förra året. Jag skulle sparat en enda stam som jag höll rak, istället för att blommorna ska få förgrena sig så mycket som de gör nu. Man lär sig av misstagen.