kolonikoll

Trodde du att trädgårssnäckorna levde ett spänningfritt och visionlöst liv? Tänk om! Vissa flyttar in i trädgårdens mest fabulösa tulpaner, medan andra....



...snäckor utövar bergsklättring. Denna jackass-snäcka kastar sig från en sten till ett jordigt lecablock. Ok, bilden ger inte rättvisa till den action som utspelade sig, men jag blev impad över hur den lille krabaten förflyttade sin kroppsvikt och fick fäste på den jordiga ytan. Ravinen är hela tre centimeter, och tänk på att snäckan har sitt hus på ryggen.

Att ha ett glasklart tak har sina sidor. Lönnblommor och avgassot samlas där, men idag tog Pelle fram slangen och tvättade altanen.

Lunchen var snålt tilltagen, men jag hade laddat med smör och vaniljsås i kylen. Så enkelt det var att bara klippa av fem spröda rabarberstjälkar och vips - paj. Idag blev det paj med kanelsmak. Tidigare har jag smaksatt med hallonvodka och mynta. Testa!

Sann glädje kan vara som idag, att skaffa sig en vinkelslip. Att skära takrännor till rätt längd var en fröjd. Jag ser fram emot att putsa takplåten och kapa armeringsjärn hela sommaren. Fyrverkeriet får man på köpet!

Så här ser vår grävmaskin ut. Väldans effektiv och drivs med påskmust, fläskkarré och kaffe.

Tulpanerna växer åt alla håll, och verkar trivas i sitt land. Snart kommer jag dock vara tvungen att riva muren framför det för att kunna mura en ny och anlägga en gång framför. Idag kom jag på hur jag skulle lösa det hela utan att förstöra rabatten. Jag filar på en metod där jag slår ner armeringsjärn mellan stenarna och fiberduken, och på så sätt kan jag fixera planteringen trots att stenarna försvinner.

De coola dracenorna övervintrade i stugan. Penningabladet som om några veckor ska porla ned för krukkanterna bodde i ett av landen över vintern och klarade sig galant.

Ordning och reda, färgerna var för sig. Om du undrar varför bilden lutar så försöker jag få med klematisen längst till höger, Ms Bateman som drabbats av otrolig växtglädje. En annan orsak till det sneda snittet är att jag försöker undvika att få med det stora jordhålet som Pelle grävt.

Nu är det en tidsfråga innan allt slår ut. Bäst i test-jorden har betalat sig. Lökarna har förökat sig till och med. Lite som en kompensation för alla de knölar råttorna tog förra året!

Borta var potatislandet/tomatlandet/kryddlandet/rabarberlandet. Pelle är en vän som älskar att gräva, och just nu är han omistlig. Han syns inte på bilden, men det gör däremot resultatet av han nit.

Så här är utsikten från vårt stugfönster. Frederik, vår granne är en duktig kolonist, det syns va?



I bakgrunden skymtar Clarion Hotel, vars gäster gärna promenerar i området. Vissa tror att våra stugor är permanentboenden. Andra (typ brittiska turister) tycker att vi inte jobbar tillräckligt hårt i vår trädgård!



Om det regnar, som det gjorde igår är man i alla fall ursäktad för att man inte står på näsan i rabbaten och drar ogräs.

Mamma Bodil har omsorgsfullt odlat upp två syrener, som hon dessutom sett till att de inte har ett endaste spår av ogräs i krukorna. Vi var lite nyfikna på vilken färg de har när de blommar, och i år får vi svaret. Jag tycker att det lutar åt just syren-färgade!