kolonikoll

Så här femte året som kolonilottsägare har man insett att det inte går att ha dåligt samvete över allt man borde göra. Sedan får man också sluta jämföra sig med alla andra. Huset är ju äntligen så gott som färdigt och alla "måsten" som vi förband oss att göra för att få vår lott är uppfyllda. Men det långt kvar innan vi är färdiga - om man nu någonsin blir färdig med en trädgård?

"Att göra"- listan för sommaren ser ut så här:
- Lägga tak på stugan. Galvaniserad plåt.
- Montera rännor och stuprör, även det i galvaniserat plåt.
- Tvätta och måla fasaden. (vad är det för dålig färg som börjar mögla efter en sommar?)
- Ordna vatten.
- Grovplanera odlingarna.

Det är märkligt hur lite som kretsat kring själva odlandet så här i början. Kanske beror det på egna prioriteringar, men utan en ordentlig kåk är det ju svårt att vara på lotten längre stunder - om man vill laga mat eller skydda sig mot en regnskur till exempel.

Sen, och kanske det mest centrala. En stor del av kolonitillvaron har vi märkt gått åt socialt liv med granngummorna som ger tips, samt vänner och familj som kommer och hjälper till om vart annat.